Vad är problemet 1 - Den blockerade kynureninvägen

Inledning

Grisen (Sus scrofa) är en utmärkt biomedicinsk modell eftersom den är mycket lik människan när det gäller storlek, anatomi, fysiologi, metabolism, patologi och farmakologi. Alan Archibald, professor i medicin och veterinärvetenskap vid Edinburghs universitets medicinska fakultet, anser att studier på grisar alltid ger de bästa resultaten (Alan Archibald et al; 2020).
I dag förekommer allt fler allvarliga hälsoproblem hos människor och djur. Den ökande frekvensen av dessa problem och de nya sjukdomarna är ofta inte förknippade med förändrade miljöfaktorer. Genetiskt modifierade foder- och livsmedelsgrödor och effekterna av de tillsatser som använts i foder och livsmedel under de senaste decennierna har inte undersökts tillräckligt.
Erfarenheterna inom djurhållningen under de senaste fyra decennierna är delade. Fram till omkring 1996 tillverkades foderblandningar av icke genetiskt modifierade fodermedel. De innehöll inga fria aminosyror, biprodukter från jäsning eller så kallade single cell proteins (SCP). Efter år 2000 ökade användningen av GMO-foderväxter och fria aminosyror i djurproduktionen.
Lantbruksdjur och människor har många liknande effekter i sin kost:

• Odling av växter i samma jord med samma teknik
• Fria aminosyror (produceras av genmodifierade bakterier och används som tillsatser i djurfoder och bearbetade livsmedel)
• GMO-foderråvaror och GMO-livsmedelsväxter.

Det är ingen tillfällighet att Alan Archibald, professor i medicin och veterinärmedicin vid University of Edinburgh, i sitt arbete betonar behovet av nära kopplingar mellan human- och veterinärvetenskap.
Grisens mitokondrier fungerar på ett liknande sätt som människans. Hormon- och enzymsystemet är detsamma och immunförsvaret är mycket likartat. De gastrointestinala och mikrobiologiska problem som människor har är också typiska för grisar. Det finns många likheter mellan grisar och människor, men en avgörande skillnad är generationsintervallet. Det är 14 månader hos grisar och 25 år hos människor. Människor föder 1-4 barn under sin livstid, medan suggor kan få upp till 100 avkommor. Denna tidsbesparing och det faktum att tusentals djur kan äta samma fodersammansättning på en grisfarm gör det möjligt att dra viktiga slutsatser.

Effekter av modernt djurfoder på boskap och indirekt på människor

Problemet med metabolismen av tryptofan och aminosyror och den resulterande bristen på nikotinsyra (Niacin) förekommer i olika former hos djur som utfodras med industriellt framställt foder.
Niacinbrist leder till otillräcklig energiproduktion i cellerna (genom produktion av NAD+). Under de senaste 10-15 åren har en ökning av hudskador som tidigare varit okända observerats hos grisar som utfodrats med industrifoder. De skador och pellagrasymtom som orsakas av niacinbrist är fjällande inflammationer i huden, nacken och ryggen. Nekros i det övre hudlagret och sårbildning på tungan och munslemhinnan är vanligt. Förutom de hyperkeratotiska symtomen på rygg och ryggmärg kan en blågrön pigmenterad fläck uppträda på ryggen. Skadorna drabbar epitelcellerna i huden. Detsamma gäller för epitelcellerna i matsmältningskanalens slemhinnor. Nekrotiserande och ulcererande enterit kan också förekomma.
Forskaren som undersökte pellagra hos människor var den ungerskfödde läkaren József Goldberger (1874-1929), som arbetade i Amerika och var läkare vid US Public Health Service i New York.
Han antog att hudsjukdomen inte var smittsam utan kostrelaterad. Enligt Goldberger är pellagra en så kallad 4-D-sjukdom: dermatit - inflammation i huden, diarré, demens och död. Förutom hudpellagra hos suggor, som orsakas av brist på nikotinsyra, drabbas smågrisar av skador på epitelcellerna i tarmslemhinnan under utvecklingen i livmodern, så kallat PFTS-syndrom. I dessa fall föds smågrisarna med skador på mag- och tarmslemhinnan och atrofi av villi.

Den blockerade ureacykeln

Ett typiskt symptom hos grisar är att de skummar i munnen som ett tecken på ammoniakförgiftning. Detta innebär att ureacykeln i levern inte fungerar. Blodet visar höga ammoniaknivåer och blod-hjärnbarriären (BBB) tillåter ammoniak att tränga in i ryggmärgsvätskan, vilket blockerar motorcellerna och hindrar djuret från att svälja.
Det finns två skäl till detta:

• Den första är lysinArginin-antagonism (vilket leder till en lokal argininbrist).
• En lokaliserad argininbrist försämrar ureacykelns funktion.
• En annan orsak är det s.k. "Hans Adolf Krebs fenomenet".
• Szent-Györgyi Krebs cykel, den sista fasen av biologisk oxidation, nedbrytning (den mest effektiva processen för energiproduktion), fungerar inte som den ska.